Emelia

Så skriver jag helt plötsligt inte här igen.. Det är tyst tyst tyst. Dödstyst.

Jag vet att jag skulle vara med i den där måltävlingen, men jag fattade noll och är sönderstressad varje dag. Dessutom vart iväg på semester tillsammans med familjen.

Å nu har vi fått nycklarna till lägenheten. Idag flyttar vi sängen å lite andra saker så att vi iaf kan sova där inatt. Åh den är så fin, jag är såå glad! Ska kika om systemet har öppet idag. Men förmodligen har de stängt innan han slutat. Rosevin hade ju varit nice..

Ska iaf åka iväg och handla lite mat, tvål och duschdraperi idag. Ska fixa en tvättid också, så lär köpa tvätt och sköljmedel. Mycket som ska göras, det är tempo och stress. Fullspäckade dagar som inte tillåter hjärnan att överanalysera saker. Så jag trivs. Nu kan jag leva utan tabletter som ska hindra mig från att få panikångest.

Jag har blitt lite lite mindre så de är ännu ett plus!

 

och förlåt, på riktikgt. för det här med måltävlingen. jag fattar nada och har tid som inte räcker till. jag är oerhört fjantig.

Misär och kaos. Ångest och vardag. Kroppshatande osäker flicka inneboende i en ung tjejs kropp, en tjej med skinn på näsan och delvis bra självkänsla. Så stor och bra jag kan känna mig för att alltid återvända till att vara den lilla flicka som alltid finns inom mig. Har ingen aning om vem jag ska identifiera mig som. Vem är jag? Vad vill jag?

En äldre pojke vad som förr kallades för ung man, funderar när jag ska komma och hälsa på, nämner att en kompis också är sugen. De vidriga blir någon sorts skruvad komplimang för mig. Någon vill ligga med mig, benämner mig likt en hora som ska hyras ut till en å annan människa som kan vara sugen. Men ändå. Han har ju faktiskt berättat att han tycker att jag är fin en gång.

 

Förut ville jag ha en bonde. En sådan där charmig en. En med muskler som man fått utav att vara en händig. En man. Jag vet ett sån bonde. Snyggbonden! Han som står i arbetsbyxor och kollar ned på en med sne blick medan han tar ett bloss utav ciggaretten som hänger i mungipan. Hans långa hår fladdrar till i vinden, hans charm värmer mig. Hela kroppen pirrar i förtjusning. En sån vill jag ha! Han. Just han.

Nä. Jag är inte förtjust i någon annan. Jag älskar min J. Min enda fina. Dock går jag runt och ger mig själv magsår för att jag är så jävla rädd att han ska ändra sig och haspla ur sig igen att han hellre lyssnar till hans morsas råd om att lämna mig. För att vara henne till lags. Hans som inte ens har en morsa. Jag är rädd.
Så jag försöker hitta något eller någon annan att klamara mig fast hos. Vill bara att vi ska få nycklarna till lägenheten så att jag kan åka ner och få hålla om honom igen.

 

By the way. Jag äter igen. Äter äter äter. Ska börja skriva ner kcal mål nu. Köpa en våg till mig och J och börja sätta gränser så att jag kan bli liten och söt. Åtminstone liten.

Allting snurrar.. Saker går så jävla fort. Vet inte vart jag ska ta vägen. JAg och J har verkligen hållit på att göra slut. Men vi är iaf fortfarande tillsammans. Fyfan va jag älskar honom.

Vi har fått en lägenhet.

 

Jag har slutat äta.

 

 

 

 

Jag vill tacka kaffe och cigaretter. Tack tack tack. Kaffe sätter igång magen, rensar och så vidare. Lite bättre än dulcolax iaf!

Har varit iväg på en massa äventyr under den gånga veckan. Tillsammans med bästa vän bland annat. Hunnit med att vara sjuk har jag också gjort.

Fått reda på att jag INTE kan bo hemma hos J under (max 2 månader, då vi söker lägenheter som fan). Han bor ju hemma.. Hans mamma hade blivit galen och berättat om hur jobbig hon tycker jag är, hur illa hon tycker om mig och att hon inte kunde förstå hur han kan vara tillsammans med mig. Jahapp.. Störd kärring. Tänker aldrig sätta min fot i hans kära föräldras hem igen! Men det ordnar sig nog.. J ska på visning för åtminstone en lägenhet imorgon, kanske tre om vi har tur. Så då finns det ju chans att skriva kontrakt på en gång, sen är den vår och inflyttningsbar. Mamman hans hade även sagt att det var jobbigt när jag var där för att vi ligger med varandra. Haha, alltså herregud. Vi är tysta, låter inget alls, det enda som låter är hans säng - så då kanske lågutbildade och dåligt utbetalade bitterfittan vill betala för en ny säng som inte låter?! Inte de? Nä men va tyst då.

 

Jag har börjat på allvar med att ta tag i maten. Inget sött eller så. Duktigt.

 

Äntligen kom den, den där efterlängtade jävla orgasmen. Ridandes på en toa, bättre än inget.

Jag har till och med varit modig nog att ställa mig på vågen - det var inte allt för farligt, men såklart nte bra. Något som är ett stort plus är ju att jag iaf inte är hopplöst fet. Jag håller mig kvar vid denna äckel vikt som är +10kg från att jag började tillfriskna. Jag vet varken ut eller in, vill jag eller vill jag inte börja hetsbanta? Jag vill gå ner i vikt, ja. Dock är hetsbantning det enda jag vet känns det som. Förra veckan resulterade med att jag kräktes minst två gånger om dagen, då jag inte lyckades få pli på mig och mitt ätande. Förra veckans kräkande och kroppshatande ledde till att jag körde ner mig själv och mitt mående till botten, jag mådde skit, kasst som fan. Ångesten och paniken blandat med smärtan och likgiltigheten i bröstet resulterade i att jag skärde några spontana jack i låren. Bara för att markera att de fettet bannemig ska bort.

Nu är stormen dock över och det går upp och ner. Jag sover inte utan mina propavan och förtillfället har jag fått något flipp å vågar inte ta dem då jag tror jag ska dö. Istället tar jag två Theralen till natten. Mot dödsångesten så håller känslorna sig lugnare under natten då hjärnan fortfarande är i varv.

 

Nu återstår att kolla vidare på lägenhet och försöka hitta en sådan innan jag börjar skolan här.. Ett uppdrag som känns en aning för svårt för lilla mig om än omöjligt. Men gör ingen annan de så får ju jag göra det.

Jag vill också ha djurisktsex som på film. Jag blir inte kåt när någon frågar mig om vi ska knulla.. Den frågan innehåller inte på något sätt någon sorts magi som får en liten flicka att vilja göra vad som helst vart som helst. Jag står inte ut med att bara bli påsatt i en säng som knakar, vilket tvingar en till att njuta av lugnt och stilla sex.

Jag orkar inte sitta hemma och mysa till en jävla film och äta. Äta äta äta. Äta och bli fet. Hur fan ska jag kunna tända på någon då, och hur fan ska någon kunna tända på mig när jag är fet? Jag orkar inte ha någon inplanerad vardag hela tiden, jag älskar planering, men kan man någon gång få respons på sina spontana idéer?

Jag är trött, less och uttråkad. Jävligt bitter! Jag har inte fått en orgasm tillsammans med min pojkvän på minst fyra månder om inte mer. Sex sex sex. Hur ska jag kunna få en orgasm när jag inte ens får röra på mig i sängen?

Jag vill inte leva ett jävla tråkigt svensson liv. Nej nej nej! Jag blir verkligen galen. Så jävla tokig.

 

Vila. Äta. Mysa. Visst är det där något som man vill ha i ett förhållande, men fan inte hela jävla tiden. Jag är tillsammans med en jävla tjej, här är det jag som står för staken. Fan, va bitter jag blir!

Jag förstår faktiskt inte hur jag ska stå ut med detta.. Jag som gillar äldre killar, en sak om han var trettio eller äldre, men han är ju förfan tjugotre! Jag känner mig nästan lurad.. I början utav vårt förhållande, fick han sig själv att framstå som en kul typ. En mer eller mindre orädd människa som gillade att göra nya och spontana saker. Vi skulle göra de å de å de, men nu när man frågar om att göra dessa sakerna får man ju bara ett jävla nej.

 

Ibland skulle jag vilja gå ut genom denna dörren slänga ingen den, och inte titta bakåt. Göra vad jag vill, med någon som vill samma som mig, och inte bara vara tråkig, hela tiden. Känslan att bara vilja vara hemma är okej, alla känner så någon gång, men hela tiden? Kom igen? Vill du knulla?! Alltså allvarligt hur jävla tänd ska jag bli på de orden hade du tänkt dig.