Igår skjutsade J's pappa in mig tillsammans med J såklart till en öppen helg-och kvällsmottagning för min astma som bara blev värre och värre. Glömde min astma medicin hemma dum som jag är och nu är jag förkyld och andningssvårigheterna har gjort sig påminda. Jag blev helt galen igår efter att ha stått ut i två dagar med svårare astma, fick dödsångest, sa att jag skulle åka hem imorgon (idag) och att jag saknade mamma. Ville inte förstöra hans pappas fredagkväll så vägrade låta honom be hans pappa köra oss till sjukhuset, så när han gick ut till sin pappa hängde jag i hans byxor och grinade som en idiot. Tur som är så har han en snäll familj bortsett från hans ena syster ibland. Jag fick andas genom en mask som påminner om syrgasmaskerna och fick ett recept utskrivet. Receptet är hämtat och nu har panikångesten samt dödsångesten börjat gett med sig. Usch vilken jävla fredag. Nu ska jag dra ner på cigaretterna och ta tag i att sluta röka på allvar! Mamma har beställt boken "Äntligen icke rökare" som jag ska ta mig tid att läsa hemma. Men det går att sluta bara man vill, igår rökte jag EN cigarett och var knappt sugen förvisso hade jag dödsångest och satt och grät, men ja det går. Så deså.
Idag är det nyårsafton och jag har på mig tighta brallor. Ikväll ska jag dricka och ligga med min fina. Jag är bara så glad att jag lever. Jag har blivit lite mer utav en livsnjutare.. en jävla optimist nästan. Men det lär nog snart ge sig. Ta hand om er riktig jävla ordentligt, för man vet fan inte vad som händer.
Under dessa två dagar sedan mitt inlägg har jag "endast" ätit en baguette om dagen samt godis för tolv kronor en dag och naturgodis för tjugotre den andra. Igår hade jag inte gått ner något mer snarare gått upp 0.2 kg. Magen kurrar och gör ont. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv, jag vill bara bli smal och fin. Dock är jag inte lika stark längre.
Synd nog kan jag inte börja äta bra med frukost, lunch och middag nu när jag inte är hemma. De trygga lågkcal alternativen finns inte. Men men, jag har iaf tappat två kilo och ligger vid 62 - det är alltid något. Kanske har jag gått ner något idag?! Man ska aldrig säga aldrig även om det känns som att det endast är en ytterst liten möjlighet till det. Ska iväg och handla kläder idag också.. kul. Känner mig som en stor fet jävla boll. Gigantisk. Hur ska jag kunna få på mig något som också passar? Jaja.. Jag får köpa kläder som ser okej ut och som kommer se toppen ut när jag väl har tappat dessa två kilon också och återigen är nere på 60. Skrev ett rökscema igår också.. bra, duktigt. Fint!
Någon har skakat om mig, precis som man skakar om en flaska med hög explonerande innehåll innan man kastar den i backen och det smäller. De antidepressiva tabletterna har inte gjort någon verkan, snarare slagit på de känslor som bara krampade i mig förut. Mina dagar som en person som äter normalt utan kcal räknande är över. De tackar vi J's syster för som inte är riktig i huvudet. Då jag ätit en cheeseburgare till lunch och en till middag kallade hon mig för: "Vilket jävla kräng" till J. Det roligaste är att hon är större än mig och äter dubbelt så mycket som mig, om inte trippelt. Så nu fastar jag. Magen kurrar och skriker och vikten stod igår på 62.1 vilket betyder ett minus på två kilo! En bra sak. En mycket mycket bra sak. Nu ska jag bli smal och fin så att hon kan få stå och gapa bäst hon vill. Jag vill aldrig någonsin igen att någon ska kunna ha möjlighet till att kommentera min vikt, kroppsform eller mitt matintag förutom på ett positivt sätt.
Jag är tillbaka! (uppadeteringen kanske ändå inte blir den bästa under denna eller nästa vecka då jag är hemma hos J och har bloggen hemlig)
Nyckelben, fina tuttar, revben, höftben. Smal är finast.
Gått ner ett kilo. Bra för mig. 63.3 Fint. Mår illa och är fortfarande fet.
Gamla minnen bubblar upp till ytan, hittade två låtar som M visade för mig förut. Pirr i magen. Lilla M som var stor när jag var liten. Spännande, farlig och förbjuden. För lite spänning i mitt liv numera. Blir arg och uttråkad. Smutsiga nätter, skam och frigörelse utav ångesten genom förnedring och makt.
Är officiellt medicinerad mot min depression, jag är ett vandrande vrak. Vikten? Mja.. Jag vettefan alltså. Jag äter, mindre än förut. Äter, äter och äter. Läkaren frågade om jag haft många sexuellaförbindelser - svar nej. Helt ärlig var jag inte, men mamma satt med. Inte för att jag legat med många, jag har legat med 1, men sugit desto mer kuk. J är här nu också. Imorgon ska det tas blodprov, få akepunktur och få betyg - sen är det jullov! Känns som att jag håller på att limma ihop de sista bitarna utav mig själv, kanske är framtiden rätt så ljus ändå?! Eller.. jag vet inte.
Gått ner lite lite, väger 64.1. Lite neråt är bättre än inget. Ska inte äta frukost imorgon så är J hemma när jag slutar skolan. Ska försöka komma undan lunchen i skolan också. Sov hos S utan ångest. Somnade snabbt och mådde bra. Ingen mer ångest än vanligt. Drack starksprit blandat med hallonsoda och sockerdricka, pratade med tusentals killar. Hade damp och skrattade hur mycket som helst. Fick julklapp och kramades. Fint. Rökte på balkongen medan snön föll ner och idag är gatorna täckta.
Jag ska bli smal. Någon gång. Inom en snar framtid.
Möts utav en glad samling människor nere i möteslokalen där vi firar min nu 40-åriga mamma. Sitter i soffan bredvid min farfar, svarar när han pratar med mig. Folk tar kort på mig, fast jag hatar det och dem vet det. P ler och påpekar att "ååh så fint det blev"! Jag ler inte, fnittrar inte, skrattar inte trevligt, bara blänger rakt fram och biter ihop käkarna. Drar på mungiporna en liten liten aning - bara för att. Hon räcker fram kameran och vill att jag ska titta, jag svarar nejtack jag vill inte se. Hatar att se mig själv på kort, tycker att jag är extremt fet och ful. Grotesk. Hon påpekar att jag ser pytteliten ut bredvid farfar. Hm.. hur skulle de gå till? Jag är fet. Matar bebis A som fyller 1 imorgon och går sedan upp. Bajsar och lägger märke till att jag har extremt ont i magen. Tar en cigg och nu sitter jag här. Trött.
Fick sms utav någon pojke igår som sa att han hade sin lillebrors gamla mobil och att mitt nummer fanns där. Ingen aning om vem någon utav de var. Fick se bild på en vältränad boxare som då var storebrodern och fick kommenterat att jag faktiskt är söt. Knäpp jävla grabb. Längtar efter J mer än något annat. Imorgon är det bara en dag kvar och idag är det två, men snart är denna dag slut. Tror nästan att jag måste kräkas..
Jag vägde 64.0 imorse, vågen stannade nästan på 63. Detta var efter två mjuka mackor och en del godis. Ska inte äta mer idag. Ska säga till S att jag ätit så mycket under kalaset för mamma att jag är proppmätt, plus att jag faktiskt har extremt ont i magen. Sedan ska jag någon gång under lyckas fasta. Plus att jag måste försöka börja planera mina matintag och följa de - räkna kcal. Har inte gjort det på evigheter nu känns det som. Är nog över en månad nu, eller ja.. det är över en månad. Sjukt. Äckligt. Dåligt. Riktigt dåligt. Skamligt.
Dagarna försvinner. Jag har inte köpt julklapp till någon än, imorgon är det en vecka till julafton. Toppen! Jag är fet och kan faktiskt inte sluta äta. På tisdag ska jag träffa läkare och kanske börjar jag medicineras för min depression. Kanske blir det bra, kanske inte.. men blir det inte bra, då vet jag nog fan inte snart vad jag gör. Försöker iaf att hålla mitt matintag till 1 potatis, 3 köttbullar, 3 mackor och 2 dammsugare. Det är mindre än vad jag har ätit de flesta dagarna i snart fyra veckors tid. Jag är dum. Röker fortfarande. Kan inte sluta, har sagt i fyra om inte fem månader att jag ska sluta, men nä. Och nu har jag sagt i över en månad att jag ska ta tag i vikten men det har jag inte heller gjort. Klarar inte av skolan, kan inte plugga, gråter bara när jag ska plugga. Känner mig så dum och värdelös. Har höjt mig i svenska till ett MVG från VG. Trodde att M ljög när han sa det, eller att jag trodde fel, men idag sa U att han hade berättat för honom att han höjt mig. Jag var tydligen så duktig att skriva och så. "Det känns väl bra?!" stort brett jävla leende och jag som mmar och ja-ar till ett svar. Visst, det känns jättebra. Förutom att jag inte kan tro på det. Nu är det heeeelg och jag ska sova som aldrig förr ikväll. Sova sova sova. Imorgon firar vi mamma hemma, sen sover jag hemma hos S och hennes morbror M bor där. Kulkul. Sen är det söndag och efter söndag kommer måndag, då kommer J. Fint.
Annars så biter jag mig hårt i underläppen och brinner utav ilska inom mig. Varenda dag. Var eviga minut. När jag slutar skolan kommer jag att skrika utav lycka för att aldrig mer tvingas umgås med dig. Folk som knullar runt och särar på benen redan vid "hej, hur är läget?" och sedan gnäller, klagar, spottar och sparkar på folk som gör andra val.. hm, det finns väl ändå mycket fördomar om folk, speciellt tjejer som knullar runt? Då borde man kanske veta hur det är och känns när folk dömer än, men icke sa nicke. Plus att det ska gnällas, snackas skit och ljugas. Dag ut och dag in. Göra folk less, och hela tiden försöka få någon både ledsen och avundsjuk. Nä usch.. jag är trött och bitter på denna skit nu. Fyfan. Är mest av allt sugen på en snus och en öl just nu. Förresten så träffade jag en oerhört söt och charmig pojke igår, :) men jag ska sova tidigt tidigt, vrida och vrända på dödsångest och dåligt samvete för att jag blivit så fet.
Har ätit godis och en baguette, hör när låren klaffsar då de rör varndra när jag går. Det blöder ur fittan och trycker på i svanken, ont gör det. Så ja, jag tröstäter lite grand. Men jag försöker fortfarande, mer eller mindre. Är glad att det blöder för jag trodde nästan att jag var med barn ett tag, andr gången detta år, fy skäms på mig. Imorgon är jag dessutom ledig från helvetet och ska röntga lilla huvudet istället.
Jag fick ett mindre utbrott på en speciell människa idag. Min irritation har växt sig allt större och större för denne, men jag har knipt och behärskat mig, dock har de fula knepen och de medvetet fula beteendet blivit allt mer vilket har fått mig att börja koka, och idag, ja då jävlar kokade de över. Ett litet munhugg endast, men det var tillräckligt för att bli en större grej. Jag har fått en ursäkt nu och också själv bett om ursäkt, för mitt barnsliga beteende. Men den där ursäkten kom väl på plats då det gått minst tre år utav genomgående beteende. Depressionen håller i sig och jag håller ut så mycket jag kan, träffade fina S idag och umgicks med henne, det var över en månad sedan sist. Ett riktigt litet lyckopiller. ♥
Väger 64.4 och fortsätter försöka fasta. Ska röntga huvudet på torsdag då jag slagit i det förra fredagen då J mer eller mindre tappade mig i glasbordet, haha.
Jag mår inget vidare, känner mig tung i axlarna och helt lamslagen utav ångesten. Stress hela tiden. Ska fasta idag iaf. Kan knappt sätta ord på känslorna längre. Det gör för ont. Men ska försöka börja skriva igen, för min alldeles egna skull.
Hade mer viljestyrka idag, dock inte klarat dagen, men jag är påväg tillbaka! Cigaretterna är dock slut, så jag kan får nog be som en snäll snäll liten flicka om ett sista paket.
Var inte tänkt att det skulle bli så här. Jag skulle inte vara fet längre, jag skulle vara fin och smal. Nu ska jag börja fasta, på riktigt den här gången. För två år sedan vid denna tiden gjorde jag min debut som lyckad flicka som kan fasta. Jag kan göra det igen. Somna med en tom mage. Inte ha en svullen degklump efter att ha ätit så förbannat mycket. På julafton ska jag ha röd klänning och svarta kilklack. Fin ska jag vara, smal och glad. Om inte annat inte så förbannat misslyckad.
Finns inte mycket att skriva angående maten, det går som det går, märkvärt bättre nu. Mår dåligt fysiskt än sämre psykiskt. Känner mig deprimerad. Jag är 15 år och trasig. Känner mig beredd på att ge upp lite halvt. Jag vill så gärna släppa allt och bara försvinna. Resa bort till ett varmt land. Blir så fruktansvärt stressad för allt, låter saker och ting få ett negativt värde. Är inte de minsta glad, känner mig bara levande och tom. Ingen livslust som strömmar bara plikten om att finnas så länge hjärtat fortfarande slår. Är rädd för vad nästa krök gömmer. Känns som om det inte tar slut på överraskningar och dåliga känslor, oro, stress och hopplöshet. Är numera mentalthandikappad och snart når jag gränser för hur mycket jag orkar hålla ut och försöka. I två år har hopplösheten och stressen antingen gömt sig i bröstet eller totalt golvat mig. Jag står inte ut. Jag sitter på riktigt och önskar att jag har lunginflamation eller något annat allvarligt som inte är allt för farligt, så att jag kan slippa skolan. Bara ligga hemma och vara död. Under täcket. När jag väl har hittat en pojkvän som jag låg och grät för att jag inte hade och som jag heller aldrig trodde att jag skulle hitta när jag var 13 år, då är jag inte nöjd med de. Istället kryper den där oron in i vårt förhållande och tär på mig, äter upp mig. Men ja, jag vet inte.. det kommer inga tårar iaf. Bara likgiltighet och ingen energi. Jag orkar inte, varken vill eller orkar.
Oficiellt jättefet. Nu måste jag gå ner i vikt. Övervägde nästan helt ärligt på att skjuta av mig huvudet. Men nej, istället ska jag bli smal. Jag har kraschat. Gått in i väggen och fått en chock utav vikten och såklart spgelbilden och de avgör saken. Nu måste jag ta tag i vikten. Tog med J ut och köpte 2 bananer och en burk barnmat till morgondagen. Jag har inget val, ner i vikt måste jag och jag vill vara smal. Smal & fin. Det känns faktiskt bra också, kul och bra. Jag är peppad igen, äntligen motiverad! Det här var precis vad jag behövde - en smäll på käften.
1 lussebulle 3 kanelbullar En hel förpacning med fylld pasta. Två mackor. (Med jävla pålägg)
Jag bara äter och äter. Det finns inget stopp. Inte fan spyr jag heller, jag bara tar emot, tuggar och sväljer. Måste sluta nu. Imorgon ska jag inte äta något. J kommer då, jag kommer vara fet, men jag får skylla mig själv. Jävla mongobarn. Han kommer tidigt och sätter på mig under morgonen. Jag är sjuk, ont i halsen, så jag är hemma då. Är så depp och äcklad utav mig själv. Har blivit ett jävla matvrak, ett monster. Blä. Röka får man iaf gör när man fastar, för jag har börjat på min fasta nu förstår ni. Så då tar jag väl och röker lite då, just för att jag är så fet, ful och sjuk. Stackars lilla mig. Eller inte alls stackars mig, och för de andra är jag inte liten, jag är gigantisk!
