Emelia

 

Äntligen kom den, den där efterlängtade jävla orgasmen. Ridandes på en toa, bättre än inget.

Jag har till och med varit modig nog att ställa mig på vågen - det var inte allt för farligt, men såklart nte bra. Något som är ett stort plus är ju att jag iaf inte är hopplöst fet. Jag håller mig kvar vid denna äckel vikt som är +10kg från att jag började tillfriskna. Jag vet varken ut eller in, vill jag eller vill jag inte börja hetsbanta? Jag vill gå ner i vikt, ja. Dock är hetsbantning det enda jag vet känns det som. Förra veckan resulterade med att jag kräktes minst två gånger om dagen, då jag inte lyckades få pli på mig och mitt ätande. Förra veckans kräkande och kroppshatande ledde till att jag körde ner mig själv och mitt mående till botten, jag mådde skit, kasst som fan. Ångesten och paniken blandat med smärtan och likgiltigheten i bröstet resulterade i att jag skärde några spontana jack i låren. Bara för att markera att de fettet bannemig ska bort.

Nu är stormen dock över och det går upp och ner. Jag sover inte utan mina propavan och förtillfället har jag fått något flipp å vågar inte ta dem då jag tror jag ska dö. Istället tar jag två Theralen till natten. Mot dödsångesten så håller känslorna sig lugnare under natten då hjärnan fortfarande är i varv.

 

Nu återstår att kolla vidare på lägenhet och försöka hitta en sådan innan jag börjar skolan här.. Ett uppdrag som känns en aning för svårt för lilla mig om än omöjligt. Men gör ingen annan de så får ju jag göra det.