Emelia

Saknaden av ätstörningen

Kategori: Allmänt

Försöker att mätta mitt kontroll behov. Får höga skrära utskällningar och någon bryter, samtalet klickas bort och tio minuters tystnad lider. Jag röker en cigarett känner noll, men vet vad jag borde känna, känslan finns någonstans långt inne där. Den där tomheten som skvallar om otillfredsställelse, meningslöshet och hopplöshet växer sig större och större i mitt bröst. Den värme som skapats utav min livslust och aptit på livet gör det så pass varmt för dessa bekanta känslor att växa sig större i en rasande takt. Det finns inga hämningar. Inget eller ingen som kan stoppa dessa. Det finns bara ett sätt - låt mig bestämma, gör mig sysselsatt, ge mig något att pilla och stressa över. Ge mig den sköna stressen, ångesten och låt mig få uppleva lyckoruset då allt är färdigt och jag kan berömma mig själv.
Jag saknar min ätstörning. Saknar saknar saknar. Saknar att få ha tankarna koncentrerade på de där enkla, onda som bara förstör mig. Min kropp, min själ och mitt huvud. För det gör egentligen inte så mycket. Här finns bara jag. Jag och min kropp som skvallarar om att min existens yttrar sig som en parasit på jorden, i andra människors liv.
Jag vill inte dö, jag vill inte ha ont.. men lyckan är så skrämmande.
Jag är rädd. Rädd rädd rädd. Jag vet inte vem eller vad jag älskar. Jag älskar förändring. Miljöombyten. Nya saker att glädjas åt. Nytt nytt nytt. Bort bort bort från mig själv och allt det där onda. In in in i stressen, ruset där inget viktigt finns. Nya pojkar, nya städer, nya fester, nya rus. Men ändå är det tryggheten jag prisar högst. Att ha en trygg punkt. Att ha någon som står stadigt och kunna få ha vetskapen om att den står där.
Jag saknar mitt ätstörda jag. För jag vill ha stressen. Eller skitsamma, det spelar ingen roll.. jag vill ha något. Vad som helst. Bara jag får något. Något. Bara något, litet eller stort, ofarligt eller farligt. Vem fan bryr sig, bara ge mig. Sätt stopp för mitt onda. Sätt stopp för oron. Sätt stopp för tankarna. Sätt stopp för allt det där med något starkt. Jävligt starkt.

Om jag finns kvar eller inte spelar inte så stor roll. Bara jag får slut på det här. Nu. Helst idag, helst på en gång.
Jag gör mig själv och andra illa för att det är faktiskt den enda känslan jag vet. Minns inget annat.