Har legat på golvet och gapat och skrikit efter cigaretter till mamma. Bland annat har jag skrikit "Du är ju blåst, du fattar ingenting" så har jag legat upp och ner i fåtöljen och hulkat.  Jag slog mig själv på lår, ben, armar och använde mitt huvud som någon slags trumma. Hårt & våldsamt.
Sen blev jag trött på att slåss och skrika så jag gick och la mig i sängen. Så började jag gråta mer än innan. Jag grät för att jag hatar mig själv. Jag grät för att jag är tjock, ful och misslyckad. Äcklig, grotesk oc vidrig. Jag tänkte på min egen död, om att jag en dag var borta och började gråta ännu mer, jag vet inte om det var utav lättnad eller rädsla inför döden.
Börja aldrig aldrig i helvetet någonsin röka. Att sluta är bland de största helveten jag gått igenom.

Sminka ansiktet så att jag ser normal ut. Ut på äventyr, innan det städa rummet och ta en liten jävla cigg.