Kräktes igår. Åt godis, mackor och lasagne. Kom på att lasagne dagen efter luktar kattmat men åt ändå.
Sitter och oroar mig så pass mycket att jag skulle kunna få magsår. Ska åka fucking tåg själv, usch usch usch. Längtar till 15.30 när jag får krama om J och bara vara, tända en cigg och pusta ut för att de jobbiga är över.
Men jag får se detta som något positivt.. att jag utvecklas som människa och inte förblir lika feg. Nu får jag ju de motbevisat att detta inte är så farligt. Men som om jag bryr mig? Jag är ingen jävla optimist. Jag är bitter.

Hm, ja.. jag försvinner under veckan förmodligen. Ska fasta och gå ner i vikt.
Så får vi se om jag överlever detta nudå. Spännande!