Vikt: 63.4 kg. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Vi har inte mycket flytande föda hemma så jag får fasta idag. Vill inte ha saker som man tuggar idag, känns som om de ger större utslag på vågen än de flytande och jag kan inte hålla mig ifrån att väga mig.

Förövrigt så gråter jag, massor. Jag ska åka till J på höstlovet. Nummer ett: jag ska åka tåg själv, nummer två jag är så tjock så de känns som om stackars J måste skämmas över mig inför sin familj.
För det tredje så känner jag mig bara så allmänt död. Jag mår så dåligt.. Jag är rädd för att vara utan J och tror att han ska göra slut med mig hela tiden. I torsdags sa jag att jag gjorde slut med honom (han började storböla, jag tog tillbaka det nästan direkt efter att jag sagt det), igår pratade vi inte, för jag somnade innan han kom hem. Bara för att han var borta sent och sa att han älskar mig fyra gånger under dagen, börjar jag tro att han gör annat. Som i dumma dumma saker.
Jag blir helt galen på mig själv och livet. När ska jag sluta oroa mig en massa?! Jag vill kunna slappna av!
Han sa först att jag inte behövde ligga uppe och vänta på att han skulle komma hem då det skulle bli sent att prata. Jaha men jag vill och måste prata med dig, annars känns det bara konstigt. Jo men det är fredag kväll och jag vill vara med vänner också.
Fattar inte vart de kom ifrån, för jag sa fan aldrig att han skulle gå hem eller så. Menade mer att jag skulle kunna vara upp sent då jag blev pigg efter jag kräktes igår (jepp, jag kräktes.. och jag mådde så jävla bra av det, just då). Så då får jag ett utbrott och ber honom att ha lite stake för att säga att han faktiskt inte vill prata med mig.
Sen hade han skickat två sms samt ringt mig medan jag sov. Så han ville nog, trots allt.
Usch, fy och blä för förhållanden. Känslor kan dra åt helvete för jag orkar inte med sådant.

Måste dessutom sluta vara såhär pass personlig i bloggen. Men jag har så mycket i mitt lilla huvud som måste ut. Det sprängs utav alla känslor och tankar annars.